Heimans Stjärnfort.

Selene tittade ut genom fönstret med ett lätt leende. Ramcke-skogen sträckte sig flera kilometer i alla väderstreck och vid horisonten kunde man ana havet. Med en huvudskakning tittade hon bort och hukade framför en stor hög med diverse bråte.

"Har du aldrig varit utanför staden förut?" frågade hon och vände huvudet mot Gloria.

"Inte mycket, när jag var liten så fick jag följa med min far på jakt ibland. Men det var längesedan och det var inte i närheten av det här fortet. Nån gång då och då så måste jag leta örter till mina salvor också men då är jag bara borta korta perioder, några timmar som högst och affären är dessutom i Turux så jag är ganska vilsen i de här trakterna."

Under några sekunder hade Gloria hela sin uppmärksamhet på Selene och glömde ducka för en utstickande planka som var i vägen.

"Aj! ...förbaskade bråte..." svor hon lite tyst

"Man måste hålla ögonen öppna," blinkade Selene och reste på sig. Med en nästan äcklad min borstade hon bort damm och smuts från armarna. "Vi kommer behöva en fackla."

"Men jag såg ju nåt som var mycket finare än bråte" kontrar hon med en liten retsam ton och ett litet flin på mungipan

"Men du har rätt, vi kommer att behöva en fackla, förmodligen fler. Jag hoppas du har elddon med dej annars så får vi leta upp mansgrisarna och se om dom har nåt ...och det har jag inte större lust med" konstaterade hon, det sistnämnda sade hon mycket lågt, som en viskning så att bara hon hörde det

"Ja, visst finns det något mycket finare än bråte i rummet?" blinkade Selene tillbaka. Hon klappade kappsäcken på ryggen och nickade. "Elddon har jag här. Får vi bara tag på någonting att tända eld på så är det kirrat sedan." Hon tittade ut genom fönstret igen. Det skulle bli mörkt om en knapp halvtimme.

Gloria höll med genom att nicka
"Tja, det finns ju bråte lite överallt så nåt brännbart finns det ju med all säkerhet. Vi kan ta plankan som slog mig" sade hon flinandes

Hon ställde sig vid fönstret och kollade ut
"Vad fint det är med solnedgångar, särskilt under den här årstiden"

"Då ska du se hemma," sade Selene. Ett drömskt leende kom över hennes ansikte. "Bergen blir nästan rosa och himlen tycks glöda." Hon gäspade plötsligt djupt och sträckte sig på ett nästan kattlikt sätt. Alven hukade sig ned och krängde av sig ryggsäcken. Metodiskt började hon plocka fram elddon och filtar. "Sov du någonsin utomhus när du jagade med din far?"

"Ja det gjorde jag, nästan jämt faktiskt. Fast jag tyckte inte om när skogen var täckt av mörker så jag sov väldigt nära honom, annars så kunde jag få panik." huttrade Gloria.

"Än idag så kan jag oftast inte sova ensam i mörkret..." tillade hon

Gloria tog fram sin väska och gick igenom innehållet som bestod av diverse örter och salvor.

"Tusan! ...suck... jag har slut på örterna till mitt sömnté, nu kommer jag inte att kunna sova... och jag måste leta upp mer"

"Vill du inte sova ensam kan vi alltid ordna det," sade Selene mjukt och blinkade. "Vad är det för örter du behöver? Jag har en del med mig." Hon klappade på kappsäcken.

Med ett lättat leende på läpparna så svarade Gloria

"Jag brukar använda rosmarin, parklind, kamomill och passionsblomma. Dom örterna brukar kunna lugna nerverna tillräckligt mycket för att jag ska kunna somna."

"Om du däremot har plats över så kommer jag inte att behöva téet den här natten" sade hon spinnandes

Selene log förföriskt och klappade på de utrullade filtarna. Det enda som saknades var levande ljus, tänkte hon nöjt.

"Det finns gott om plats hos mig," spann hon tillbaka.

"(OTOTOT!) jag finner detta mycket störande!!!! XDXDXDXDXDD

(gör som jag gör istället: tänk inte på att det är Får och jag som använder hjärnorna lite, fantisera ihop att det verkligen är 2 kvinnor som sitter där. då är det mycket lättare lesbiska par uppskattas nämligen alltid )

(Admin uppmuntrar lesbiska par)

"Så bra," log Gloria, nästan lystet, och fingrade lätt på snörningen till klänningen. I en snabb rörelse hade hon fått upp den.

(Vi kör på härifrån)

Solen sken in genom det trasiga fönstret. Selene svor högt, skruvade ihop ögonen och borrade ned huvudet i filten. Hon avskydde att vakna.

"Gloria?" frågade hon med rosslig röst rakt ut.

"Hmmm....?" undrade Gloria mycket sömnigt

"Nu när vi vet vart artefakterna definitivt inte är, borde vi inte gå upp och leta efter dom?" Frågade Selene och gäspade djupt.

Gloria gäspade samtidigt som hon satte sig upp och sträckte ut armarna, vilket resulterade att filten åkte ner

"Jo vi borde nog det" sade hon sömnigt, "om en timme eller så" fortsatte hon och lade sig igen

Selene gäspade igen, reste på sig och sträckte kattlikt på sig. Med en nästan trumpen min drog hon på sig skjortan och damp ned i en ranglig stol.

"Jag skulle verkligen vilja ligga kvar med dig, men vi måste ju tyvärr hitta låset," sade hon. "Jag är ganska förtjust i den här världen, vet du."

(HA! Jag lever igen! )

Gloria klev upp och började att klä på sig tröja och klänning
"Den här världen?" undrade hon förundrat "Finns det fler eller är det bara jag som är trög nu på morgonen?"

Selene flinade snett och kliade sig i ena ögat. Samma sak var eviga morgon...

"Mest det sistnämnda," sade hon medans hon började dra på sig byxorna. "Det är tur att jag älskar dig ändå. Hur mycket tror du egentligen på låsen?"

(Vi borde snarast möjligast starta en ny tråd där vi möts upp igen efter någon dag eller två. Vi kan fortfarande fortsätta i dessa trådar samtidigt, iof.)

Gloria flinade för sig själv och svor lite grann över sitt morgonstadie

"Jag är osäker på det faktiskt, jag har hört berättelser om dom men... jag vet inte om dom finns egentligen"

(ja jag håller med, annars så får vi "gå" omkring i de här ruinerna separerade för alltid )

Selene ryckte på axlarna och spände på sig svärdsbältet. Hon gjorde en sirlig bugning i riktning mot dörren.

"Ålder före skönhet," sade hon.

Gloria lipade mycket synligt åt Selene och gick sedan mot dörren