Bakgrund.

Utux – Den mindre ön i norr. Karg och bergig. Spridda klungor av skog.

Divus – Huvudkontinenten.

Syrinx – Det äldsta riket som existerar, även om det är en skugga av sitt forna jag. Folket var från början bosatt i periferin av Atreus slätten i öster innan de svepte över kontinenten i mitten av 1000-talet. Endast några få fickor av motstånd förblev fria. Erövringskrigen höll på fram tills 1768. Resten av 1000-talet ägnades åt att stabilisera riket, som hade plågats av inre strider sedan dess uppkomst.

Det var under denna period som erövringarnas största effekt vart klar. Syrinx språk, religion och administrativa kunskaper spreds till hela kontinenten, och även till ön i mindre skala. Sedan dess har de flesta språk Syrinx som bas och de som inte har det kan gå att förstå ändå även om det är svårt.

Trots utrensningarna så blossade det upp nya konflikter inom riket och ett blodigt inbördeskrig bröt ut i slutet av2387 som splittrade riket helt. På två år hade riket reducerats till Atreus slätten och bergssluttningarna öster om den. Kontinentens befolkning hade minskat med en fjärdedel.
Huvustaden Sabbat är en hamnstad, och en av de största på kontinenten, och är uppbygga runt den kejserliga staden i dess mitt. Palatsets torn kan ses från milsvida omkring och elden som brinner i toppen används som riktmärke till sjöss.

Riket styrs av en kejsare, som innan kriget var en hög general, men är uppbyggt feodalt med jordbruksförläningar som bas på slätten och gruvdrift i bergsssluttningarna. Tillståndet i riket i skrivande stund är dåligt i krigets efterdyningar. Centralmakten håller fortfarande på att byggas upp och största delen av riket står bara under kejsaren på pappret.

Vendome, Vanden - Båda stater är sprungna ur öns enda stora stad, Clontarf, som enade ön samtidigt som Syrinx erövringskrig började ebba ut. Riket var till en början isolerat från fastlandet innan Syrinx etablerade en handelsstation på öns västra kust i slutet av 1000-talet. Dess språk fick ett mycket starkt inflytande längs med kusten och till mindre del i Clontarf och längs med den handelsväg som gick som en ryggrad från huvudstaden till den snabbt växande handelsstationen och dess systerstation på söderkusten.

De båda städerna, som sedermera vart just Vendome i söder och Vanden i öster, vart större och större tills de båda hade slagit ut Clontarf och förvandlats till öns riktiga maktcentrum. Situationen vart ohållbar och krig utbröt i mitten av 2300-talet.

I 30 år stred de om makten tills de båda möttes i Clontarf, i början av 2387, då både staden och de stridande arméerna så gott som utplånades. De båda fienderna drog sig tillbaka till sina städer och stannade sedan där. Handeln är fortfarande livlig och befolkningen hög tack vare legosoldater från kontinenten, i Vendome mest från Syrinx och i Vanden mest folk från nuvarande Cygnus, som stannade kvar. Språket har utvecklats därefter och de båda städerna har varsin utpräglad dialekt.

Roisin Dubh – Den största makten på fastlandet sedan de bitit åt sig vad som än gång varit sydvästra Syrinx och därmed största delen av handeln. Det var från början ett av de få områden som stod emot Syrinx krigsapparat. Tio års skärmytslingar och förberedelser krossades i en serie slag och Syrinx drog sig undan.

Perioden mellan erövringkrigen och Syrinx sönderfall var förhållandevis lugn men den regerande kungen slog till som en kobra då Syrinx föll samman och på bara några få månader hade han lyckats bygga upp riket till dess nuvarande storlek, trots ihärdiga försök. Men han stångade bara pannan i den tegelväg som utgjordes av utbrytarriken och Cygnus. Till skillnad från Syrinx har Roisin Dubh etablerat en stark centralmakt och militärstyrka trots att kriget drabbat landet minst lika hårt.

Cygnus – Vad som idag utgör landets kärna längs med kopparkusten i norr vart erövrad av Syrinx efter hårda strider. Ockupationen efteråt vart inte mycket bättre och man fick aldrig området helt under kontroll även fast regelrätta uppror ebbade ut efter erövringskrigen avslutats. En mångtalig motståndsrörelse, döpt efter samma lokala skyddsande som sedermera skulle ge namn åt riket, växte snabbt upp. Det var denna gruppering som sände folk till Vanden, oftast frivilliga som slogs på grund av att Syrinx stöttade motståndarsidan, och som var till största delen ansvarig för att inte Vanden utplånades i början av kriget.

Då Inbördeskriget bröt ut tog Cygnus-rörelsen direkt makten över guvernörsstaden och praktiskt taget exploderade utåt. När fred slöts hade riket trängt djupt in i Pell-bergens slutningar och täckt hela nordkusten. Likt Roisin Dubh etablerades snabbt en stark centralmakt, på gränsen till diktatur.

Tuna – Tuna är huvudstaden i Cygnus och befolkad mest av borgare, köpmän och adel. Miltal av katakomber och tunnlar slingrar sig ned i klipporna under den. Utanför murarna har en stor kåkstad av fattiga, arbetare och småbönder byggts upp.

Turus – Fastlandets största handelsstad och notorisk för alla legosoldater och pirater som opererar med staden som bas. Detta har lett till att staden är huvudkvarteret för fastlandets hela undre värld. Vill man veta något eller hitta någon eller något finns det garanterat någon i staden som kan hjälpa dig.

Turux - Turux är framförallt en tempelstad. Fast stadens butiker och värdshus tjänar mycket på pilgrimer och studerande som flockas till staden. Dessa flockas av två enkla orsaker. Turux har en stor mängd tempel, varar ett hävdar att de har ett av guda låsen med tillhörande nyckel, och ännu fler bibliotek. Detta har gjort staden till kontinentens främsta lärocentra, och det enda som kan kallas för ’helig plats’. Den ligger söder om Koppar Kusten inkurad i Pell-sluttningarna.

Lingwall skogen – Den största skogen i världen. Den slingrar sig längs med Pell-bergens sluttningar och är, förutom de platser där den bryts upp av människor och alver, tät. Så pass tät att nästan alla försök till att bygga vägar igenom den misslyckats av okända orsaker. Ruiner av olika storlek och ålder är en vanlig syn. Flera mindre samhällen överlever dock utan problem. Skogen har ett starkt fäste i både folktro och religion. Alla misslyckade försök att tränga djupare in har bara förstärkt det.

Pell bergen – Den bergskedja som ligger likt ett skelett förgrenar sig över kontinenten, men med centrum i mitten av fastlandet. De är till största delen outforskade och förutom sluttningarna råder det nästan arktiskt klimat. På sluttningarna byts gruvdrift av med jordbruk, skogsbruk och jakt. Den är uppdelad i flera mindre massiv och områden men Pell-bergen används som övergripande namn.

Koppar kusten – Nordvästkusten är en ogästvänlig plats. Som lägst är det sjuttiofem meter från klippornas kanter ned till havet och det finns flera sträckor som kommer upp i tvåhundra meter. Smala vägar ringlar sig fram längs med de karga klippkanterna. Växtligheten sträcker sig från fullskaliga skogar till nästan bar sten. Den enda naturliga hamnen är också Cygnus huvudstad och Koppar Kustens enda riktiga stad.

Polerna – Polerna är rakt igenom outforskade och alla försök har hittills misslyckats. Klimatet är tropiskt med djupa och otillgängliga djungler. De rapporter som hittats innehåller som bäst beskrivningar och skisser av kusterna som visar höga, dimhöljda berg täckta med djungel.

Teknologi nivå – Svartkrut är vanligt och används inom många olika civila områden. Inom militären används det endast i begränsade mängder hos ingenjörer och vissa elitenheter, då krutvapen är notoriskt opålitliga och dyra att tillverka. Så det är fortfarande blankvapen som är vanligast. Den närmsta perioden jag kan tänka mig är nog 15 eller 1600-talet då krutvapen började dyka upp och infanteriet slog ut kavalleriet som viktigaste trupptypen. Magi har varit en stor hjälp men har bara lyckats tämjas till den grad att den bara används inom byggindustrin och som vardagshjälpmedel.

Djurliv – Förutom några få speciella undantag är djurlivet den vanliga. Dessa undantag är följande:

Enhörningar – vildsinta och svårtämjda rovdjur, något större än en vanlig häst, som mest lever på Atreus slätten, även om det finns spridda vilda hjordar på andra ställen. Det enda användningsområdet som har hittats är som tungt rytteri.

Pegaser – Bevingade hästar från Pell-bergen och dess sluttningar som lever på kadaver. De är lättämjda och används i stor utsträckning både hos civila och som lätt kavalleri. De är lika stora som enhörningar.

Drakar – Snudd på mytiska djur som sällan flyger utanför Pell-bergen. De minsta drakarna som setts var stora som en vanlig slup. Det är sällan de anfaller människor men det är långt ifrån oväntat.

Gripar – Det intelligentaste djuret på planeten, så pass att det kan kommunicera med både människor och alver. Men de föredrar alver. Griparna är våldsamma djur och det är inte ovanligt att de som inte ingått förbund anfaller människor. Detta har lett till att de frekvent används inom militären som shock trupper eller mobila reserver med tungt beväpnade alver som ryttare.

Troll – Mytiska varelser som sägs tjäna både gruvfrun och skogsrået. Enligt myterna skall de vara stora, håriga kritter med lysande isblåa ögon. Det finns lokala skillnader men inga väsentliga.

Gruvfrun/ Skogsrået – Gruvfrun påminner mer om en gudom en något annat och har nått en legendarisk status på hela Divus. Det sägs att det är hennes fel att expeditionerna in i Pell-bergen och dess sluttningar så ofta misslyckats (och nio gånger av tio försvinner de bara). I folktro avbildas hon oftast som en aggressiv, hämndlysten och gråtande kvinna med lång, grå och trasig klänning och svallande svart hår. Många historier kretsar kring hur hon kidnappar gruvarbetare, jägare eller skogshuggare som vågar sig för långt in i bergen. Det enda som skulle kunna skydda mot henne sägs vara oregano eller basilika.

Skogsrået är gruvfruns motsvarighet i skogen. Hon avbildas som en vacker kvinna iförd endast en fotvid klänning som döljer fötterna. Klänningen skall dölja hennes ben och fötter som skall vara ludna och sluta i rådjursklövar. Hon förför både män och kvinnor och lockar in dem djupt in i skogen där hon sedan dödar dem och äter dem. Salt skall vara det enda skyddet. Ett sätt att hålla sig väl med båda skall vara att lämna gåvor till dem.

Det finns många olika lokala varianter men alla härleds från denna grund.

Magi – Fortfarande svårt. Det vanligaste, och enklaste, att lära sig är telekinesi . Det kan sträcka sig från att manipulera lås till att knäcka stora linjeskepp i tu. Man kan även ingjuta magi i föremål med olika effekter, känna av väderstreck, hela små och stora sår och andra överlevnadstekniker.

Laglösa territorier – Största delen av både Utux och Divus består av dessa.

Sharon-havet – Havet som omger Divus norra kuster och som går upp till Utux.

Ramcke-Skogen – En liten skog precis söder om Koppar Kusten. Det enda utmärkande är ett stjärnfort beläget mitt i den,som avgjorde striderna om Koppar Kusten under Inbördeskriget.

Religion - Religionen är den drivande kraften bakom RPGt, inte för mig personligen, men för karaktärerna.

SEEDIQ och CHTHONIC skapade världen och med världen sju nycklar och sju lås. Låsen sattes i världens mitt och sedan nycklarna däri. Skola någonsin dessa nycklar rubbas, skola Mordacai frias från sina bojor och förgöra världen, och både trogna och otrogna skola möta döden i elden. Då Mordacai låg fastkedjad i sitt fängelse skapades människorna i SEEDIQS avbild. Människan fick i uppgift att vakta Mordacai så att BRÖDERNAS skapelse icke skulle förgöras, och gavs därför de sju nycklarna och de sju låsen och gömde sedan undan dessa. CHTHONIC såg SEEDIQS skapelse och avund vällde upp inom honom. I CHTHONICS avund skapade CHTHONIC alverna. Men SEEDIQ skrattade åt sin CHTHONIC. Uppfylld av vrede gav CHTHONIC SEEDIQ ett så kraftigt slag att SEEDIQ försvann från världen. CHTHONIC jagade efter SEEDIQ, och försvann från världen.

Så går skapelse myten i den religion som dominerar spelvärlden. Hur som helst så har nu nycklarna börjat rubbas. Notera dock att jag aldrig har sagt att den är sann. Huvuddraget i religionen går ut på att Seediq och Chthonic kommer återvända på något sätt, vissa hävdar att deras bråk kommer förinta allt levande utom några få trogna och vissa påstår att de kommer frälsa alla. Jag vet vad, men jag berättar inte. Religionen har starka drag av både nihilism och misantropi och följer en ganska enkel tes - gör vad du vill och ta konsekvenserna av det.

Den talar också ingående om människor och alvers natur och menar att de är egoistiska. Även tanken om karma och återfödelse är starka, och det är först där det talas om något som skulle likna en moralisk ståndpunkt. Grundtankengår ut på att behandla de som förtjänar det med respekt, och de som inte gör det ska avskys. Som bekant är detta med respekt högst subjektivt. Den sista grundvalen är perfektion i ett eller flera områden, oftast stridskonster eller intelektuella åtaganden.

Religionen är nästan helt centrerad till de kloster och mindre kyrkor som finns utanför städerna. Det finns dock en rörelse som koncentrerar sina tempel och katedraler i städerna.
Utbildning i dessa kloster eller kyrkor är, tekniskt sett, obligatorisk i minst tre år. Under den tiden lär man sig läsa, skriva och räkna. Om man stannar kvar efter detta så upptas man som novis, utan chans att lämna klostret, och tränas i stridskonster. Långt ifrån alla noviser blir dock munkar då det är en praktisk examination mot närliggande kloster. Efter examinationen kan de däremot stanna kvar eller lämna klostret om de så vill.

På sistone har de utvecklats två mer eller mindre fanatiska organisationer. En som vill hämta nycklarna, stänga låsen och frälsa världen. Den andra vill förgöra världen.

Floder/Sjöar:

Darnell Floderna – En bred flod och dess bifloder och deltan som rinner från bergen till Divus kust i sydväst. Navet i Divus västra handelssfär.

Alver - Alver skiljer sig från människor på exakt två sätt: de har ansiktsmarkeringar som är unika för varje individ. Dessa kan täcka allt från bara kinden till från axeln och hela ansiktet, och brukar vara mörkblåa eller gråa till färgen. De äter inte som människor, utan föredrar rått kött (oftast färskt) och blod. De sistnämnda kan de dricka hur de vill, fast de har också vassa hörnttänder som vampyrer. De kan leva på mänsklig diet, men finner det avskyvärt.



Ja, vissa siffrorna är onödiga men jag var inte riktigt vaken då jag lade till dem. Och kom ihåg att detta bara är en ungefärlig karta och därmed mycket, mycket sketchartad.

1. Atreus-slätten.

2. Sabbat.

3. Pell-bergen.

4. Turus.

5. Vendome.

6. Vanden.

7. Tuna.