Vendome.

det var en lätt dimmig eftermiddag när meleks skepp kom glidande mot vendomes hamn. de många facklor och lyktor som var utspridda över hamnen började lysa upp dimman framför dem. avlägsna klockor ekade över det lugna vattnet och melek gav order om att släcka lanternorna.
det fanns ingen anledning för dem att meddela att de närmade sig.

"så mina herrar." sade han till sin nyvunna besättning. "är ni redo att föra er bland folk igen?"

Lemeon knöt åt sin packning, putsade frånvarande på ett udda sträng intrument och tittade drucket upp mot kaptenen. "redan morgon?" Han ruskade på huvudet. "Ja fy fan." Han reste sig trött upp och studerade sin illa tilltygade gycklarsminkning i en halvputsad plåttunna.

"Det ser ut att kunna bli en vacker morgon" sa Renth med ett grin och knäppte den broderade rocken som han fortfarande bar och kontrollerade knivarna vid nacken och handlederna. "Har den unge Gloria sovit väl? Jag hoppas klänningen ska passa." Hans leende blev bredare.
(Tänkte att
Renth kunde ha bytt klänningen mot örter för sin sjal och svavel för sina rökbomber. Då Gloria bara hade trasor kvar om jag inte minns fel.)

"ah, min bäste narr!" sade melek nöjt. "ni vaknar minsann i rättan tid."

elnor rörde sig sömnigt på hans axel.

"vi bör söka oss mot ett värdshus så även er tappre kapten kan få sig en blund!" sade han med en lång gäspning.

"Kapten får sova hur mycket han vill, fram till lunch." gäspade Lemeon stort. "Vi ses vid värdshuset kronan för en uppdatering om läget." Han drog på sig sin packning och hoppade vigt över relingen när båten slog i emot stenpiren. "Barn ska hyllas, inte skyllas!" Började han sjunga i lättsam ton när han hastade sig nedför piren. "I sommarens starka sken, i stridens hetta, hjälten kan ej se mer!" Det lena skrålandet hördes till kaptenen och hans besättning.

Zerrtos som inte hade sjöben låg och kalvade i ett hörn. Och det hade han gjort ända sedan dom gav sig av med skeppet. Men nu piggnade han till.
Lemeon var på väg från skeppet då Zerrtos kunde ställa sig på fötter igen.
En rolig ide var ju att följa med Lemeon på hans upptåg, då kunde han kanske lära känna honom och vara lite småjobbig.

Han rusade efter Lemeon och började gå i jämmntakt brevid honom och stirrade konstant på honom.

"Du är väll inte sur för att jag spöade skiten ur dig i det brinnande rummet? Jag tyckte nämligen att du förtjänade det." Sa han till Lemeon glatt och gav honom en vänlig knuff. Lemeon rammlade och landa på röven.

Lemeon tittade förvånat upp på den stora alven. "Du lever?" undrade han högt. "Sur, nej det har jag nog redan glömt..." mumlade han frånvarande medans han letade i en av sina väskor, plötsligt drog lemeon upp kol i olika färger. "Om du nu ändå ska med på mina upptåg, kan en stor clown alv komma väl till pass!" Lemeon kletade ett stort rött flin över Zerrtos ansikte och slängde en röd vid mantel omkring honom. De hade kommit fram till ett av de små frukt torg, där barn och deras mödrar brukade handla. Han slängde av sig packningen och slungade vigt upp fem tomma flaskor.


"Kom och se den spektakulösa Lemeon!" Utropade han högt, folket, precis som i tuna vände sig om och började dra sig emot Lemeon och Zerrtos. "Kan du jonglera, Alv?" frågade han zerrtos och tittade snett mot den stora figuren.

"Jag ska nog ta och se efter hur snacket går i den här staden" muttrade Renth och hoppade vigt ner från relingen, vår på han försvann in i folkmassan.

melek suckade och vände sig mot samuel och gloria.

"ni två kanske skulle vilja hjälpa er stackars kapten tjäna lite pengar? rommen som överlevde natten behöver säljas innan stadsvakten orkar ut på gatorna."

"Jonglera?" Sa Zerrtos och stirrade på Lemeon. Han tog fram tre dödskallar han hade tagit som troféer och började jonglera.

"Eller gillar du det här mer?" Fortsatte han och började hoppa på ett ben i en cirkel medans han jonglerade vidare.

"Jag är kanske ingen expert, men om du inte gillar det så kan jag spruta eld med."

Zertos tyckte det var rätt kul att bete sig som ett hederlöst fån. Sådant fick man absolut inte göra hemma i byn, då blev man straffspöad till döds om det inte var festival till gudarnas ära.

Lemeon började skratta samtidigt som han själv slängde massa gycklarprylar upp i luften. "Elden kan vi ha i sista akten!" Utropade han nöjt och sakerna svingades runt honom i luften. Folket samlades sig tätt omkring dem med stora ögon. Lemeon tog stas och voltade en aning för klumpigt ner på knäna, han grimasera men tappade inte en enda boll han hade i luften. Publik vart lyrisk.

Samuel öppnade ögonen med en ansträngd grymtning. Huvudet värkte, ögonen kliade, svetten lackade och han kände sig mer som en klump med deg än något annat.

"Även du, min alkohol?" muttrade han ilsket och tog sig med stor ansträngning ut ur hängmattan han sovit i. Med nöd och näppe lyckades han dra på sig hosor och tunikan innan han snubblade ut på däck.

"Ni två kanske skulle vilja hjälpa er stackars kapten tjäna lite pengar?" frågade kaptenen. Hans namn var borttappat i en dimma av sprit. "Rommen som överlevde natten behöver säljas innan stadsvakten orkar ut på gatorna."

"Om jag får ta lite av den hjälper jag väl till," svarade Samuel och blinkade i det skarpa solskenet.

Zerrtos stod och jonglerade med Lemeon på torget. Zerrtos var inte på långa vägar så duktig som Lemeon men det funkade ändå. Plötsligt så kännde han en doft. Eller snarare en stank. En frän och stark stank som av någon anledning fick honom att tänka på sin hemby. Det var då Zerrtos såg en obehagligt bekant syn. Längre bak i publiken stod tre män som var långa och muskulösa och var iklädda lika rustningar som Zerrtos. Två av dom hade visiren nedfällda. Dom stack ut ur mängden som fyrtorn i dimma. Dom stod och tittade på Lemeons och Zerrtos uppträdande medan dom smådiskuterade. Han utan visir var längst av dom och verkade vara ledaren och utifrån hans ansiktsuttryck så var han inte glad åt tillställningen.

"Sephox, Harurtos och Krichiatos." Sa Zerrtos nervöst på samma gång som han tappade dödskallarna i backen. Publiken reagerade inte, dom var för upptagen med att titta på Lemeons imponerande trick.

"Jag måste gå nu!" Sa Zerrtos högt till Lemeon, plockade upp dödskallarna och började gå genom publiken i en riktning som ledde från dom tre bekanta Figurerna. Ledaren gav ifrån sig ett morrande ljud och knuffade dom andra två som genast satte efter Zerrtos i full galopp, obekymrade över vart folket dom knuffade åt sidan skulle landa.
Zerrtos märkte det och la benen på ryggen.

Lemeon tittade länge efter Zerrrtos som stack som om han hade djävulen efter sig. Men publiken kallade, han vände uppmärksamheten ditåt ett tag, innan han uppfattade att det var tre alver som såg, inte minst sagt, ovänliga ut. Och de var påväg mot zerrtos tydligen. Lemeon log, om något kunde skrämma zerrtos och de inte var på väg mot lemeon själv kunde han gott vara trygg ansåg han. "Konsterna kommer återupprepas efter lunch tid!" utropade han glatt samtidigt som han samlade in pengarna och sin utrustning. "Det här kommer bli roligt!" utropade han glatt och satte av efter de tre alvsoldaterna och zerrtos, på lagomt avstånd.

"visst får du det min vän" sade melek lugnt. "du får mer om du bär duktigt utan att tappa"

När dom två förföljarna var i hälen på Zerrtos så tvärstannade han, hukade sig ner och sträkte ut händerna. Båda förföljarna han inte med att stanna och snubblade över Zerrtos. Dom landade med ansiktet först. Zerrtos tog tillfället i akt och kastade sig över en av dom och började mata på honom mot huvudet. Han hade haft övertaget om det inte vore för att den andre ställde sig upp och sparkat Zerrtos i magen så han flög bakåt och landade på rygg.

"Det där var bra för matsmältningen." Sa Zerrtos medans han såg dom två förföljarna dyka upp ovanför honom som två suddiga figurer. En av dom gjorde en rörelse, efter kom en fot farande i full karriär mot hans ansikte. Då blev allt svart.

Han vaknade av en hink vatten mot ansiktet. Han befann sig i en gränd, upplagd mot en vägg. Dom två förföljarna stod framför honom, men nu var ledaren med också. Ledaren gick fram till Zerrtos och tittade på honom. Zerrtos visste vem det var, hans namn var Sephox och han kom från samma by som Zerrtos själv. Sephox var en mycket högt uppsatt man som man inte bör bråka med.

"Sephox, det var inte i går. Vad kul att se dig." Sa Zerrtos till honom.

"Jag ser att du har med dig dina lärlingar Harurtos och Krichiatos." Fortsatte han.

"Kul att se mig?" Sa Sephox Förvånat.

"Du vet varför jag är här och du vet att du inte kan bli av med mig. Och du har visst glömt varför du blev iväg sänd från byn. Och till på köpet hittar vi dig flamsande som en pajas, du vet vilken skymf mot gudarna det är." Fortsatte han.

"Nej jag har inte glömt varför jag är ute och äventyrar." Sa Zerrtos stödigt.

"Därimot så har du glömt reglerna. Jag blir av med dig om jag ger dig en värdig gåva eller om jag besegrar en av dina lärlingar." Fortsatte Zerrtos.

"Då ska jag passa på att berätta varför vi slog dig medvetslös och släpa dig hit. Du förstår din pajas till vän följde efter oss, så vi var tvungen att ta dig till en säker plats. Du kanske fortfarande känner doften av honom. Han är i närheten. Och det är honom jag vill ha. Jag har nämligen inte käkat något än." Hulkade Sephox ur sig.

"Du vill äta Lemeon? I sådana fall blir det duell." Sa Zerrtos förargat.

"Slå ihjäl honom Harurtos." Sa Sephox problemlöst.

I dueller av det här slaget fick man inte använda vapen, så både Zerrtos och Harurtos la ifrån sig sina vapen. Sedan började duellen.

(Ursäkta för att innläget är långt. Men jag ville bara klargöra situationen för er andra och få er att förstå att Zerrtos för tillfället är avklippt från gruppen.)

Lemeon kliade sig irriterat mot huvudet. ""De där alvsnubbarna är minsann snabba..." Sade han lågt och spottade. "Zerrtos, din plågoande vart fan tog du vägen?"

Efter en tids, klättring, en hel del krångel och ett och en annan strid var han uppe på hustaken. Där han faktiskt kände sig som mest hemma. Sminkningen vansinniga grin var allt för likt han eget för att folk började rygga tillbax. Skrattet gjorde det inte bättre heller. "Zerrtos!" Han svingade sig runt en skorsten. "Vart fan är du, din dumma alv!" Röt han med kupade händer.

"Sate, först försöker jag döda dej, nu måste jag rädda dej..." Han skakade på huvudet och började springa.

(Jävlar vad mycket man har missat xD Aja, ska försöka hitta på något så Gloria inte är fastfryst på skeppet.)

"Visst får du det min vän" sade Melek lugnt. "Du får mer om du bär duktigt utan att tappa"

Gloria stod och flinade åt Samuels spritolycka som han hade ådragit sig under natten.

"Innan jag blev attackerad av banditerna så hade jag en ört som lindrade huvudvärk. Den örten är däremot en av många som banditerna tog, så nu måste jag få tag på mer." sa hon till Samuel

Hon tittade i sin väska.

"Och fylla på resten av förrådet... suck... tur att Renth hade en klänning jag kunde få byta till mig" muttrade hon

Zerrtos flög ut ur gränden och landade på gatan.

"Jag förstår att du är sur efter att jag slog ut tre tänder på dig." Sa Zerrtos och ställde sig upp.

Ut ur gränden kom först Harurtos klampandes och efter honom kom Sephox och Krichiatos.

Harurtos ställde sig en bit från Zerrtos i en defensiv ställning.

"Titta gott folk! Det här är äkta underhållning!" Ropade Sephox åt folk som hade samlats för att se vad det var för oväsen. Vissa stod och hejade på andra såg bara förskräckta ut.

Harurtos tog sats och sprang med full kraft mot Zertos. Men Zerrtos hade förberett sig för ett sådant anfall och tog emot honom. Efter en utsträckt kraftmätning så lyckades Zerrtos få grepp om Harurtos nacke och måttade ett fruktansvärt armbågsslag mot den nedre delen av ryggraden.
Harurtos föll till marken.

"Mina ben! Jag kan inte röra mina ben!" Skrek Harurtos omedveten om att Zerrtos ställde sig alldeles intill hans huvud. Zerrtos höjde sitt högra ben högt.

"Blarg!" Hävde Harurtos ur sig när Zerrtos trampade sönder hans skalle så blod och hjärnsubstans sprutade.

"Du är lika galen som du är stark pojk!" Skrattade Lemeon ner till alven vid gatan. Han hoppade vigt ner vid närmaste markis. "Lika skicklig som gårdslaktarn..." Sade Lemeon med ett leende, han gick nonchalant igenom folkmassan."Jag vet inte riktigt varför herrarna söker att skada min lärling, men jag vill gärna veta vad som pågår här." Av zerrtos min att döma hade nog Lemeon inte en aning om det. Lemeon fortsatte le mot de kvarvarande bepansrade alverna och i hemlighet lösgjorde ett par stålstickor.

"Låt oss tala om det här över en liten bit mat." Sade Lemeon långsamt samtidigt som han sträckte ut handen, de små gifttaggarna var nogsamt gömda i handflatan. Han började få svårt att kontrollera sitt allt för stora leende igen.

Alla stirrade på liket av Harurtos vars huvud nu bara bestod av blodsörja begravt tillsammans med gatusten en fot ner i backen.

Tystnaden revs av Lemeon som uppenbarade sig.

"Äta?" Svarade Zerrtos förvånat, ungefär som om han inte riktigt fattade vad Lemeon menade.

Publiken började skingra sig. Sephox och Krichiratos stog kvar. Sephox såg ilsken ut. Men förvånande nog så var det långt ifrån vad Krishiatos var. Krishiatos stog och skakade och dreglade.

"Nej. NEJ!" Sa Krishiratos. Sephox tog tag om hans axel och försökte lungna honom.

"Vi går nu." Sa Sephox kallt till Krishiatos.

"Han var min älskare!!!" Vrålade Krishiatos och gjorde sig redo att flyga på Zerrtos. Men Sephox tog tag om honom och gav honom ett grep mot halsen som gjorde honom medvetslös. Sephox lyfte upp Krishiatos och Harurtos på varsin axel.

"Det här är inte sista gången vi möts." Sa Sephox och började gå iväg med båda sina lärlingar på axlarna.

"Nu äter vi något." Sa Zerrtos till Lemeon.

Lemeon lät handen falla besviket ner. "Okej, vi drar oss tillbax till kronan innan det är dags för eftermiddagspasset." Muttrade han surt, samtidigt som han frånvarande slog i käken från den forna alven. "Helvete!" Svor han och sparkade på liket o blodet yrde. "Kom nu, alv, vi har en del jonglering att öva oss på..."

Renth banade väg genom folkhavet som började täcka Vendomes gator. Han hade aldrig besökt staden förut men han tyckte den verkade lika tråkig som de flesta andra städer han besökt med sin farbror. Den enda skillnaden var att han nu var klädd som en furste. En mundering som knappast passade sig för vad han hade i tankarna. En röst som ekade över hustaken fick Renth att titta uppåt. "Vart fan är du, din dumma alv!" Renth skrattade bittert. Tydligen var han inte den enda som hade problem med diskretionen denna morgon.

"dåså, min herre och dam. Ta då en varsin säck och fyll den med flaskor." melek höll upp flera tjocka tygsäckar han hämtat ur skeppets inre.
Hans manskap hade redan börjat bära upp massor med flaskor inbundna med rep på däck.
"Vi går i grupp så fort vi fyllt varsin säck." han slängde en säck rakt i samuels druckna ansikte.

Lemeon satt på värdshuset kronan och smuttade lite på sitt kylda fruktvin, inget annat gick att dricka här. Dagen hade börjat bra, lite väl upptrissande bara. Han skulle lätt kunna förlora tålamodet innan kvällen. Han drog en stor suck när Zerrtos kom tillbaka med vad zerrtos ansåg som lunch. "Men fy fan, kan du inte ta det där någon annanstan!" Muttrade Lemeon äckliat och slog i sig en näva gröt och försökte inte tänka på vad zerrtos hade i händerna.