Stjärnfortet

(Notera att följande äger rum några dagar efter de andra två trådarna, så vi kan fortfarande skriva i dem också om vi vill. För karaktärsutveckling om inte annat.)

Selene satte sig buttert ned på den gamla tronen som stod mitt i rummet. Tre dagars sökande hade bara lett till blåmärken, smuts och vid ett tillfälle en spik i foten. Hon tittade sig omkring. Taket var ruttet och hade fallit ned på flera ställen, så den smutsiga salen var dunkelt upplyst.

"Det måste finnas i katakomberna," muttrade hon tankfullt och gned sig på hakan.

melek satt i skräddarställlning på golvet och putsade på de få dyrbarheter han hittat i fortet. några gamla koppar och silvermynt, och statyetten han och zerrtos hittat i katakomberna.

"hade låset funnits i katakomberna hade vi funnit det nu." muttrade han åt selenes håll.
"vet någon ens hur låsen ser ut?"

Gloria stod lutad mot en stenvägg med armarna i kors och funderade
"Kan låsen inte se ut som vanliga lås då? Eller är de förgyllda guldlås med heligt ljus och änglasång?"

Hon gjorde även misstaget att andas med näsan och kännde sin egna kropplukt
"Usch! Jag behöver ett bad..." muttrade hon trött

"Jag hjälper dig med det när vi är klara," blinkade Selene. "Det finns en mysig dunge med en liten damm en bit härifrån." Sedan gled hon ur stolen och sträckte makligt på sig. "Vart är Zertos någonstans?"

"tja, jag har ingen aning." svarade melek. "jag tror han sa något om att vara hungrig... skulle inte förvåna mig dock."

han satt med Elnor på axeln och matade honom med frukt han hittat i djungeln utanför.

Det hördes en lång rap! Ut ur ett mörkt hörn klev Zertos ut.

"Gott gott." Sa han belåtet.

"jag var och åt NÅGOT." Nämnde han även.

"Ska vi skrida till verket?" Frågade han och plokadeupp sitt armborst.

"jag är på" svarade melek och reste sig upp så elnor ramlade av hans axel. fågeln räddade sig genom att sätta klorna i meleks tröja och bita sig fast i skägget.

"AJ som själva!" skrek melek till eftersom elnors näbb lyckats hugga tag i hans bröstvårta.

"Hehehehe" Mullrade Zertos och råkade rammla.

"Hiiik" sa han när han dunsade i golvet.

"ja.. det var ju duktigt." Hymlade han för sig själv.

"nog med dumheter!" sade melek samtidigt som han försökte hjälpa zertos upp på fötter. han gjorde ingen nytta då zertos vägde minst dubbelt så mycket som honom själv.

"Behöver du hjälp?" frågade Selene med ett roat leende.

"ja," muttrade melek surt. "av halva tunas befolkning, du väger mer än mitt skepp zertos!"

Selene reste på sig och gick över till Zertos och Melek. Hon satte sig på kö och lade armen runt Zertos bröstkorg. Med ett ansträngt frustande försökte hon lyfta men kom ingenstans.

"Exakt vad pysslade ni två med, egentligen?" frågade hon. "Han verkar ju stupfull. Lyft med mig den här gången."

"äsch, han får väl resa på sig själv när jag tänker efter..." sade melek.
"har vi letat färdigt efter låsen här än?"

"Hmm.... jag kanske har nåt som kan få honom på benen, det kommer dock inte att bli trevligt. Lukten är... ganska frän."

Gloria rotar runt i sin medicinväska och letar fram en liten flaska som är väl förseglad. Hon tar bort korken och håller flaskan under Zertos näsa

"Det är luktsalt om ni undrar, ammoniak" förklarar hon

Selene ryggade undan med en äcklad min.

"Det där var nog det värsta jag någonsin haft oturen att lukta på," grimaserade hon.

"Då får du se till att inte svimma för då kommer du att få känna lukten igen" säger Gloria med ett litet elakt flin
"Antingen det eller en hink med isvatten"

"Vad hände"?!

Zertos gick i väg till ett hörn och kalvade upp något onämnbart.

"Nu kan jag jobba igen!" Sa han med ett lende.

"ska vi hitta låsen eller inte?" frågade melek. "den här förbaskade djungeln tar kål på mitt humör..."

Selene började otåligt vanka av och an. Det var någonting hon hade glömt, något viktigt. Så kom det tillbaka med full kraft och hon blinkade till.

"Stannes Galleri," muttrade hon för sig själv. Hon vände sig upphetsat åt Meleks håll. "Ett valv, med en lie omvälvd av rosor skulpterad på väggen. Såg ni ett sådant?"

melek höjde ögonbrynen åt Selenes plötsliga upphetsning.

"Jag har fullt upp med att hålla mig på fötter i den här övervuxna ruinen, men nu när du säger det så kan det ha varit ett sådant på andra våningen.. dock är jag inte helt säker på att jag hittar tillbaka."

"Jag har alldrig sett något liknande." Sa Zertos med en butter ton.

Selene bugade sirligt och gjorde en gest mot en av dörrarna som ledde ut ur trapphuset.

--

Med ett bekymrat ansiktsuttryck stannade Selene framför ett valv överväxt med klängväxter. Med flera höga svordomar började hon slita i de tjocka växterna. Efter flera verkningslösa minuter backade hon undan med ett äcklat ansiksuttryck.

"Någon av er som har något vasst, skär sönder det," sade hon.

"Undan, flicka så ska jag tamejattan ta mig in så vi kan komma härifrån!"

Melek drog sin huggare med en hand som stickte av välbehag över att röra vid svärdets läderklädda handtag igen.

"Dö, skitdjungel!" Vrålade melek så att Elnor lyfte från axeln och satte sig på Selenes huvud.

efter några högljudda minuter var det mesta av växtligheten borta och melek stoppade tillbaka vapnet i sin skida.

"så, en ingång värdig kungar och drottningar."

Selene sköt undan Elnor från sitt huvud med ett roat leende. Hon tog ett steg närmare valvet och gav det en kritisk blick.

"Då är det tur man är ofrälse," sade hon skämtsamt och neg mot Melek. "Det är du som har det vassa tillhygget." Alven gjorde en gest in i mörkret. "Gå först du så ordnar jag fram ljus."

Melek lät Elnor satte sig på hans axel igen innan han drog sin pistol.

"Komsikomsi låset, farbror melek är trött på den här skitruinen..."

Med pistolen på rak arm framför sig och hugaren i den andra handen gick han långsamt in i mörkret.