Torget vid Hamnen

Lemeon staplade upp sin nötta färdpackning intill en husvägg. Lemeon rätade smärtsamt på ryggen och började med sitt leverna. Gycklarbollarna skjöt upp i luften, Förvånade barn samlades runt honom och började ösa irriterade föräldrars kopparmynt över honom.

"Kom och se den fanastiske Lemeon! " utbrast han högt och slängde upp sprakande smällare i luften'

Selene följde dyster och tystlåten efter Melek in på det stora torget. Hennes näsa rynkades då hon såg ut på de skepp som låg ankrade i hamnen.

"Hatar havet," sade hon irriterat. Bara lukten fick hennes humör att gå ned i botten.

""Kom och se den fanastiske Lemeon! " Ropet fick henne att hoppa till och hon vände sig om precis i tid för att se en till synes ung man slänga upp gnistor i luften Hon stannade upp och började sakta gå mot honom med vida ögon.

Lemeon svängde runt i en dans samtidigt som han röst utropade berättelser om jakter på försvunna prinssesor, eldtalande drakar i djupa grottor, fantastiska skatter...

Orden spann allt fler från torget att höra hans saga. Mot honom kom även två till synes bittra och slitna äventyrare. Han hivade upp en mängd smällare i luften och sprang i en vid cirkel runt hela samlingen, Hjulade runt äventyrarna och skickade iväg en halv visssen ros till den nu uppenbarligen arga kvinnliga alven. Väl tillbaka i showen jonglerade han sig till ännu mer kopparmynt.

han blickade nöjd ut över folkmassan och havet.



(nyvaken, orkar inte kolla efter stavfel xD)

(Hon skulle inte vara arg, var jag som inte tänkte ordentligt då jag skrev >.< Skyller på trötthet. Har ändrat i posten så det passar.)

Selene fångade rosen och lät den ligga i hennes öppna handflata. Hon kände igen sorten, de växte djupt in i skogen. De var hennes favoritblommor.

"Vart fick du den här ifrån?" frågade hon.

(Gissar att det kommer gå segt medans Pundis är i Luddvika och hon är uppe, så det är nog du och jag som får köra mest)

Han vände sig om.

"Där små rosor håller till... " Svarade han med ett virrigt leende.

"Där sagor blir till och äventyr påbörjas.." Han svängde med armen i en dramatisk gest.


"Mörkerdalen!" och en ny stor poserande historia och delvis ignorerande av hennes fråga sattes igång.

Selene log och stoppade rosen innanför manteln. Hon vände huvudet och gav Melek en frågande blick.

"Tror du att alla dårhus i staden har svängdörrar?" frågade hon. "Först Zertos och nu den här..."

Melek puffade sakta på sin nytända pipa och tittade vantroget på Lemeon.

"åh, jag har en känsla av att den här gör sig dummare än han är." svarade Melek frånvarande.

Melek sneglade på Selene och klappade sakta Elnor över djurets befjädrade huvud.

Plötsligt kom Zertos traskande runt hörnet på ett gammalt ruckel. Han var skadad men hade utfört en halv primitiv (men ack så effektiv) omplåstring på sig själv.

"Mina vänner! Ni är oskadda!" Ropade han glatt när han såg gänget.

"Vi blev utsatta för ett bakhåll." Pustade Zertos till Melek.

"Minst tio beväpnade rövare. Dom kom från ingenstans. Förmodligen hade dom förföljt oss för att kunna stjäla skatten från oss." Fortsatte han med en bekymrad blick.

"Jag och Gloria kämpade väl. Men efter att striden var över så kunde jag inte finna Gloria." Sa han sedan med en Dyster min.

"Jag kände hennes doft, men kunde inte finna henne! Det var som om hon var där fast ändå inte. Jag gav mig iväg för att rädda henne innan det var för sent, men jag fann henne inte." Sa han med en ledsen röst.

Sen vände han sig mot Lemeon och studerade honom med en deprimerande grimas.

"Och vad är det här för pajas? Hur ska han kunna göra saken bättre?" Snyftade Zertos och gnuggade bort en tår som föll ner längs hanns kind.

Melek spann runt på fläcken vid ljudet av Zerrtos röst. Elnor hade svårt att hålla sig kvar på axeln vid den plötsliga rörelsen. Melek försökte låta bli att visa sin extrema lättnad över att zerrtos överlevt.

"Zerrtos?" sade han med uppriktig förvåning i rösten. "vi trodde du blivit gjord till dödsmöbler!"

"Köksmöbler," sade Selene och blinkade. "Om man ska vara precis..."

"ja, båda är väl lika illa!" skrattade melek.

Lemeon tittade frånvarande på sällskapet samtidigt som han packade ihop sina ägodelar.

Han började sakta gå förbi dem, insåg att de tittade lika mycket på honom som han själv tittade på dem.
"tålamod är en dygd!" utropade han överdrivet glatt åt dem och rullade en silverdaler över knogen.

"Nog är det jobbigt alltid, kvällen borde komma snart... " Tänkte han med ett mystiskt leende.

melek gav lemeon en besk blick efter dennes uttalande.

"en del lever visst glansdagar?" svarade anklagande.

"den som skördar sitt fält har nog gröt till frukost ska du se!" Svarade han skrattandes och slungade upp dalern i luften.

"Gröt?" Sa Zertos med en förvånad blick. "Frukost?" Fortsatte han och stirrade på den döda råttan som han hade hittat och slagit ihjäl på vägen till Tuna.

Lemeon lät sitt ansikte anta ett äcklat uttryck. "Barbarer vet sannerligen inte vad frukost är." Han rös, han skyndade sig förbi dem och lät silverdalern ligga kvarglömd på marken.

"Ah" sade melek och sken upp medans lemeon vandrade iväg. "appropå frukost, mat!"

han plockade upp lemeons tappade silvermynt.

"herr pajas har nämligen betalat måltiden" sade han med ett lurigt flin.

Medans sällskapet glatt släntrade förbi ett sjaskigt värdshus satt Lemeon leendes och väntade över ett glas kylt fruktvin. "På kvällen, i smällen, där ute på gatan...." Han gurglade, "står den brinnande blodrödarosen!" Från värdshuset hördes ett hysteriskt gapskratt.

(Se på fan, jag är inte död än Får se om jag kommer på nåt vettigt xD)

Gloria vinglade framåt på en gata, ramlade in i folk och nästan ner i vad hon halvt om halvt förstod var vatten. Vart och varför hon vinglade visste hon inte. Hade hon varit i bråk? Var hon full? Eller hade hon av misstag ätit något av dom konstiga sakerna i hennes till synes halvtomma väska? Det enda hon visste var att hon vinglade omkring i en stad med sönderslitna kläder, ett halsband och en väska med flaskor och löv.

"Äh, det man inte vet mår man inte dåligt av." tänker hon för sig själv, då hon går rakt in i en läskig man med en fågel på axeln. Hon lägger märke till att han är i sällskap med en kvinnlig alv och några till personer, som hon dessutom inte kan bestämma sig för om det är två eller fem personer.
Hon tittar konstigt på honom i några sekunder och sluddrar iväg en ursäkt. När hon vänder sig om för att gå så ramlar hon rakt ner i backen medans hon svär över sitt balanssinne.

(så här är läget, eftersom folk är något, ja lite inaktiv här och vi har inte ens kört igång än; de vill säga när vår allmäktige rpgskapare herr får laddar upp uppdateringarna, så får jag ha roligt och leka med den strory bit som är kvar! OCH nej de kommer inte bli något oseriöst, kommer bara rycka lite i trådarna så att folk, (även folk som kommer oanmält -tittar surt på stoneface som förstörde hela min planering- inte för att de gör något! xD) hursom helst så gör vi ett tidshopp nu, de grejer som jag skriver här händer, inte ens får kan ändra de här grejerna, punkt *leka gud=skit roligt*

Melek, Selene, zertos, gloria befinner sig nu på den blodrödarosen.

Selene, som fick en ros av Lemeon, fann sig själv sömnig och yr redan vid middagstid. Hon mumlade något om huvudvärk till de andra och gick upp till sitt hyrda rum. varpå, nästan direkt Sömnmedlet som fanns i rosen började verka.

(har redan talat med får och ja, jag kan styra henne lite gran Men om ni känner för att uppdatera innan jag låter "någon" bränna ner värdhuset så gör de gärna inom de närmaste dagarna)



Lemeon stog halvdrucken på taket till den blodröda rosen, med låtsad dålig balans gick han runt och sjöng barndomsvisor. Med ett virrigt leende spillde han ut en klar vätska runt omkring på taket, stanken av sprit flydde flyktigt genom kvarteret, men det var inte en ovanlig stank i de här kvarteren.

melek satt vid ett bord i värdshuset. han snurrade silvermyntet över bordsytan.

"vilken fåne tappar ett silvermynt på det där viset?" muttrade han för sig själv.

han strök Elnor över fjädrarna och tog en klunk öl.

(Muhahahaha! I'm evil! Tja, Gloria är ju däckad på golvet så hon bryr sig nog inte vad som händer Däremot om nån ska leka pyroman så får hon gärna dras ut av nån hygglig typ eftersom jag inte orkar göra nån ny karaktär. )

(oki, ha luktsaltet redo xD Men är folk beredda då? Jag ger er en dag till sen ryker värdshuset XD)


"JAG FANNS DÄR!" Lemeon slängde vilt ifrån sig det som var kvar spriten. "På den andra sidan..." Minnen som egentligen bara var ekon av sitt forna jag tona fram och försvann, han frustade så salivet yrde och körde ner händerna i sin gycklar säck. "Under en svart måne fick jag sona för vad jag..." Han drog fram fem jongleringsbollar, dränkt i terpentin, flamsäkra hanskar och en flintlås anordning (kort och gott, sten, flinta och fnöske i ett, för de med pipa. ) "GJORT!" Han slungade upp de brinnande bollarna en efter en, samtidigt som han under vansinnes skratt sjöng ut sitt hat för omvärlden.


Selene, i sin drömlösa sömn hörde omedvetet skrattet och rös, rätade på sig och skönk djupare in i sin opiumsfär ovetandes om vad som skulle hända.



En av värdhusägarens söner hade blivit beordrad att gå upp på vinden för att ta fram höstmattorna för de finare rummen, han letades svärande igenom allt gammalt bråte och såg något glimma i ett av fönstren. Han lutade sig fascinerat frammåt för att kunna se närmare. Han möttes av till sin fasa av synen av en skrikande djävul i vansinnes skrud, sonen släppte slappt mattorna och frös till i ren skräck då figuren vände sig om.
"DET FINNS INGEN ATT VISA, LILLA BARN!" Plötsligt kastade figuren en av de flamman oros själar in genomfönstret. Sonens skri ekade genom hela värdshuset, alla utom selene märkte något.

Melek reste sig snabbt från bordet. skriket hade kommit uppifrån. Elnor grep hårdare tag med klorna i meleks tröja för att inte ramla av.

Han skyndade sig uppför trappan till övervåningen. han följde skriken till vindsförråden och slängde upp dörren.
på golvet låg en pojke och skrek i plågor då halva hans kropp stod i lågor.
utanför fönstret hoppade en vansinnigt skrattande person omkring på det nu brinnande taket samtidigt som den jonglerade med brinnande bollar.
melek såg att pojken var utom räddning och körde sitt svärd igenom pojkens hjärta. skriken upphörde och ersattes av eldens tilltagande rytande och de vansinniga skratten.
melek drog sin pistol och siktade genom röken mot gestalten. röken från skottet skymde hans sikt och innan han hann få syn på gestalten igen hade melek tvingats ut från rummet av värmen och röken.

Lemeon såg den stora mannen som rusade in bakom den skrikande pojken, som drog svärdet och körde det rakt ner i pojkens bringa, utan att röra en min. Den jonglerande mannen log ett vanställt leende och fick fram sitt kacklande skratt igen. Rökspridningen hade utvecklats på några sekunden till en stor pelare som bolmade ut ur vinden, taket började ta fyr och på sina ställen hörde han skrik och slammer. Han slängde sig ner på en av de mer lyxiga utrustade rummens balkonger, samtidigt som han slungade de kvarvarande bollarna runt omkring på taket.
Han föll tungt ner på balkongen, rullar halvt runt och slog huvudet i glasprydda dörren, ögonen flimrade till och balansen var som försvunnen. Men leendet var kvar. Kvinnan som var stationerad där höll på att byta om, hennes halvkvävda skrik tystades snabbt av fem vassa ståltaggar, placerade med lemeons omedvetna precision.