Torget vid Hamnen

"Kapten!" han tittade på sina flygande dolkar med menande blick. "Om ni tillåter?" tilllade han med ett leende. Han ignorerade den sista gästen, vilket jävla dårhus det här var, tänkte han förbryllat och kom plötsligt på att han jonglerade med dolkarna.

Renth lossar på aktertampen och hoppar vigt upp i skutan med ett flin och börjar sjunga högt. "Ge mig rom och ge mig en tös. Fyll luften med salt stänk och näten med gös!" Säg kapten, vill ni ha en passagerare till eller ska jag kasta den här skeppsråttan tillbaka till hajarna? Han lägger en klo försedd hand på Samuels axel medan leendet breddas ytterligare.

Samuel flinade mörkt tillbaka.

"Om du vill kunna stjäla igen är det bäst för dig att du drar tillbaka armen," sade han. Med en ansträngd fnysning får han upp ett av benen på fartyget och drar sig upp precis innan vakterna får ett fast grepp.

"Stanna där!" sade den närmsta vakten och viftar hotfullt med svärdet. Samuel drog upp stridsyxan från bältet.

"Jag rör mig inte ur fläcken," lovade han med samma mörka flin. Samma vakt som pratat fnös och viftade mot landgången. Två av vakterna sprang ombord och mot Samuel.

(Nu finns det iaf två vakter var att slå ihjäl, om ni vill, men de som sprang ombord är mina)

"lätta ankar!" vrålade melek till sin besättning. "låt vår lille laglöse vara på vår sida tills vi hört hans historia."
Melek drog sin pistol mot vakterna.
"mina herrar!" ropade han bestämt. "jag har gjort det till en vana att inte låta lagen ombord på mitt skepp, och jag ämnar inte bryta den vanan. Jag råder er att glömma bort att ni ens varit här idag."
Den närmsta vakten skrattade hånfullt och fanns sig genast på marken med en blykula i huvudet.
"alle man ombord!" ropade melek medans han bar gloria i säkerhet.

De två vakterna stannade abrupt när kaptenen sköt. Samuel tog tillfället i akt och anföll direkt. Den första vaktens ansikte klöv han i två i en skur av blod, ben och hjärna.

"Om jag vore du skulle jag bara hoppa av skeppet nu," sade han torrt och viftade med yxan mot den andra vakten. Vakten tittade snabbt ned på sin kamrat, som nu ryckte, och sprang sedan mot kanten.

Lemeon stirrade uttråkat på dramatiken, omedveten om gruppledaren bakom honom. "Släpp vapnen herr Lekare!" utropade ledaren barskt, Lemeon vände sig sakta om, med sitt bredaste flin på läpparna. "Så säg min kära kulting, vem har mig äran ikväll?" dolkarna svischade upp och ner för fram han ansikte, Ledaren tog ett nervöst steg tillbaka. Lemeon slungade, utan att andra uttryck, en dolk åt vänster, den skar igenom vakten som den vore en spöd grillad kyckling. Vid det laget har kapten börjat stamma och backa. "Vänta lite här nu, lägg ner..."han vände sig om. "Äh jag skiter i det här!" Skrek ledaren och Lemeon skrattade ljuvt och slungade dolken genom skallbenet. "Kapten!" Han slungade sin packnning ombord och hävde sig vigt på, han log. "Inga över levande."

Det började än en gång brinna vid torget.

"Dig tycker jag om!" skrattade Samuel och nickade mot lekaren. Han satte sig ned på fartygets däck och började rengöra yxbladet med en tuss paper han drog fram under manteln. "Vad för sällskap har jag snubblat in i?"

"Oj, ser att herrn är veteran." Lemeon stirrade på samuel med det elaka flinet fortfarande på Läpparna. "Du har just anslutit dej själv till låsleteriet!" Han kastade bakåt huvudet i ett gapskratt och snurrade runt. "Kapten!" Han såg sig om efter Melek. "vart fan har du rommen?"

melek stod vid rodret med en väldigt nöjd min.
"jag verkar ha helt rätt män i min besättning!"
Han snurrade kraftigt rodret åt styrbord medans vinden fångade seglen.
"ah, min gode man!" ropade han som svar på lemeons fråga. "rom finns det i mängder. Misstänkta fripassagerare finns det dock bara en ombord. Om han vill fortsätta sin resa på undertecknads skuta kan han börja med att städa undan resterna av stadsvakt från däck."

Renth var i full fart med att tömma vakterna på värde saker och vapen och tittade inte upp för ens Lemeon nämnde låsletande. Han dolde dock sin förvåning. Lås? Varför ska man leta efter dom? Är dom i vägen dyrkar man upp dom och är dom inte i vägen har man ju inge problem! Han skramlade med ett knipa dyrkar medan han hivade den sista vakten som fortfarande skakade i dödsryck över relingen. Sa någon rom förresten?

(Gabbi to the rescue, ftw!
Jag har bestämt mig för att Gloria kommer att vakna ute på öppet hav/vatten/flod/vafan-som-helst och kommer att börja minnas smått av vad hon råkat ut för.
Så släng henne inte överbord Annars så skickar jag Zertos efter er! Ho-Ho så elakt!)

(vad hände med Certos? XD)

( han ligger däckad bakom någon tunna eller något xD)

"Tja, jag har varit med lite överallt," sade Samuel och sparkade liket överbord. "Vilka lås är det vi pratar om? Gudalåsen?"

"Haha! Gudalåsen säger du?" sade Renth och satte sig på relingen. "Min farfar började mumla om den innan han gav sig av för 2 år sedan. Varför skulle ni söka efter dem? Och vad är ni för skara egentligen?"

När Gloria hör Gudalåsen nämnas så börjar hon vrida sig oroligt och mumla.

"Lås... fällor i fortet... banditer. Nej, släpp mig ditt rövarfan!! Zertos!!!"

Med ett ryck vaknar hon och den första hon ser är Melek.

"Melek...? Vart... vart är vi...? Och vilka är dom?" Undrar hon och kollar på nykomlingarna.

Renth skiner genast upp. "Nämen så vår fagra mö har äntligen vaknat ser jag! Renth Malaan till er tjänst." Han gör en bugning som bara skriker självkänsla och lyckas dölja sina blodiga händer på en gång.

(borde vi starta en ny tråd eftersom vi lämnat Tuna?)

"ROM!" Lemeon kastade sig upp ur ett gömt fack på däck, han hade ett löjligt stort flin på läpparna. "Gudalås, Smulekrås!" Brölade han och svängde med kruset i en oroväckande vinkel över sällskapet. "Nu dricker vi!" Varvid han råkade spilla över herr yeats mantel.

"det är bäst för er blodiglar att ni inte dricker upp allt mitt smuggelgods." ropade melek från bakom rodret. "det är mitt levebröd ni stjälper i er."

han tog ut en fickplunta från inifrån rocken och tog sig en rejäl klunk. han lät elnor slicka i sig en droppe från pluntans hals. den nöjda papegojan stämde genast upp i en gäll sång:

"When I come back from a mighty quest
I have no need for sleep or rest
I head to a tavern for a drink
And get so drunk I cannot think
A wench by my side and a jug of mead
These are the things that I most need
So I sit back and sing this song
And drink and party all night long"

(Någon borde starta ny tråd! *tittar diskret på får*)

Lemeon tog fram en liten trumma, som han snabbt spände skinnet på. Med en glättig takt och en stor klunk rom dansade han kvickt runt på däck, stämde skrattande in med takten till papegojans sång.

(eftersom jag också är admin och därmed nästan lika grym som får med regelhammaren på den här sidan så bestämmer jag att vi fortsätter i en ny tråd. jag lägger upp en på en gång så får får fixa om den om det inte duger. )